TANKAR
Ledig! Ännu en ledig dag.
Och jag har inga problem att fylla den så jag slipper tänka.
Träna, skola matte matte matte.... tvätta, diska, städa och små plocka och så till sist en
PW i det underbara vädret. Men
poff !!!! nu fanns det tid för
TANKAR.
Vet knappt vad jag tänker när jag går där. Alla tankar kommer så fort och blandas ihop i en enda röra. Känner nått vått på min kind och vet inte riktigt om det är svett eller tårar.
Tänker att jag bara skulle vilja sätta mig där ute i naturen i "ingenmansland" och vänta på att livet ska hämta upp mig.
Åren går och jag trampar på i samma spår. Jag kommer ingenstans. Åren sätter sina spår på min kropp och i mitt ansikte. Där ser jag tydligt att åren gått. Men kvar står jag.
Tänk om bara nån kunde ge mig en liten knuff så jag kunde haka fast i kugghjulet igen som tar mig framåt.
KÄNSLOR
Vad känner jag? Känner jag något?
Tanke - Känsla - Handling
Men mina tankar och känslor tycks ju inte leda mig till någon handling.
Eller? kanske är det de som är just handlingen att jag inte gör något. Säger något. Skriver något.
Vissa dagar känns det totalt tomt uppe i knoppen men hjärtat känns sprängfyllt av känslor.
Känslor jag inte riktigt kan ta på. Dom bara finns där och fyller mitt hjärta. Ibland gör det ont. Varför gör det ont? Och varför kan jag inte tänka? Och varför får det inte mig till handling. Att lyfta luren och bara fråga hur Du har det. Att skriva några rader att jag hoppas Du mår bra.
Är det av rädsla? Rädsla att jag fortfarande tycker om Dig? Att jag är rädd att Du inte ska svara? Rädd för hur jag kommer reagera om Du svarar? Jag vet inte. Jag vet inte längre vad jag tycker, tänker om Dig. Jag vet bara att du fortfarande tycks ha en stor plats i mitt hjärta. För det är så det känns. Men jag kan inte sätta ord på känslan längre.
Det enda jag vet är att jag bryr mig om Dig.
Alltid förr har jag tänk. Alltid tänkt, tänkt och tänkt.
Så tankarna har färgat mina känslor.
Men nu känner jag bara. Jag känner att hjärtat är fullt.
Men jag vet inte av vad.
Kärlek och omtanke? Men i vilken form?
Åhh önskar mig så en liten liten vägledning nu.
Kan inte någon bara visa mig ett litet ljus på vilken väg jag ska gå.
Jobb?
Utbildning?
Kärlek?
Boende?
Jag begär inte att allt ska falla på plats. Men nånting borde väl lossna snart.
Jag VILL INTE trampa i samma gamla gyttja tills jag fyller 100 år ?
JAG VILL FRAMÅT NU !!!
