FREDAGSMYS

 

Fredags myser

God mat och godis

Och ljusen lyser

 

Tänker lite kort

Mörkt och ensamt ikväll

Du är för långt bort

 

Byter snabbt tankar

Lyssnar till mina egna andetag

Och hur hjärtat det bankar

 

Låtsas att jag inget känner

Mitt liv är mitt, här och nu

Och vi, vi är bara vänner

 

Funderar ett tag

Vad är vänner ?

Visst är det så, är vi vänner hörs vi nån dag

"Vänskap är äkta kärlek"

Veronica

TANKAR

Ledig! Ännu en ledig dag.
Och jag har inga problem att fylla den så jag slipper tänka.
Träna, skola matte matte matte.... tvätta, diska, städa och små plocka och så till sist en PW i det underbara vädret. Men poff !!!! nu fanns det tid för TANKAR.

Vet knappt vad jag tänker när jag går där. Alla tankar kommer så fort och blandas ihop i en enda röra. Känner nått vått på min kind och vet inte riktigt om det är svett eller tårar.

Tänker att jag bara skulle vilja sätta mig där ute i naturen i "ingenmansland" och vänta på att livet ska hämta upp mig.
Åren går och jag trampar på i samma spår. Jag kommer ingenstans. Åren sätter sina spår på min kropp och i mitt ansikte. Där ser jag tydligt att åren gått. Men kvar står jag.
Tänk om bara nån kunde ge mig en liten knuff så jag kunde haka fast i kugghjulet igen som tar mig framåt.

KÄNSLOR

Vad känner jag? Känner jag något?
Tanke - Känsla - Handling
Men mina tankar och känslor tycks ju inte leda mig till någon handling.
Eller? kanske är det de som är just handlingen att jag inte gör något. Säger något. Skriver något.

Vissa dagar känns det totalt tomt uppe i knoppen men hjärtat känns sprängfyllt av känslor.
Känslor jag inte riktigt kan ta på. Dom bara finns där och fyller mitt hjärta. Ibland gör det ont. Varför gör det ont? Och varför kan jag inte tänka? Och varför får det inte mig till handling. Att lyfta luren och bara fråga hur Du har det. Att skriva några rader att jag hoppas Du mår bra.
Är det av rädsla? Rädsla att jag fortfarande tycker om Dig? Att jag är rädd att Du inte ska svara?  Rädd för hur jag kommer reagera om Du svarar? Jag vet inte. Jag vet inte längre vad jag tycker, tänker om Dig. Jag vet bara att du fortfarande tycks ha en stor plats i mitt hjärta. För det är så det känns. Men jag kan inte sätta ord på känslan längre. Det enda jag vet är att jag bryr mig om Dig.

Alltid förr har jag tänk. Alltid tänkt, tänkt och tänkt.
Så tankarna har färgat mina känslor.
Men nu känner jag bara. Jag känner att hjärtat är fullt.
Men jag vet inte av vad.
Kärlek och omtanke? Men i vilken form?

Åhh önskar mig så en liten liten vägledning nu.
Kan inte någon bara visa mig ett litet ljus på vilken väg jag ska gå.
Jobb?
Utbildning?
Kärlek?
Boende?
Jag begär inte att allt ska falla på plats. Men nånting borde väl lossna snart.
Jag VILL INTE trampa i samma gamla gyttja tills jag fyller 100 år ?

JAG VILL FRAMÅT NU !!!

TILL ALLA MINA FINA VÄNNER

Vill jag bara säga några ord.
Ni anar inte vad ni betyder för mig.
Ni betyder ALLT !
Utan Er hade jag inte varit den jag är.

Vänner på Facebook 686
Men det är verkligen "vänner" på Facebook.

För de vänner som står mig närmast kan jag lätt räkna på mina 10 fingrar.
Och det räcker mer än väl. Jag vet att ni finns där för mig dygnet runt.
Och jag finns där för Er ALLTID !

Någon har funnits där hela mitt liv. Du vet ALLT om min uppväxt och vem jag är och definitivt kan du mina ungdomsår utan och innan till och jag kan Dina. Du har hjälp mig med allt. Och alltid funnits där. Okej en liten paus på några år. Men ALDRIG jag släpper taget om Dig igen.

Nästa har också funnits där mer eller mindre hela mitt liv men mer i skolans värld och tidig tonår och vårt lilla team har funnits i alla år trots olika vägar så har vi hittat tillbaka till varann och nu mer än någonsin vet jag att Du har fattats mig.

Sen min kära vän som dyker upp när barnen är små. Vi står som singel mammor båda två.
Ny vänskap som blir såååå stark vi håller kvar varann på trygg mark.

En annan sa det bara klick. Kände kemin båda två och det finns en mening att vi fann varann. Våran vänskap har bara börjat men den kommer vara förevigt. Det kände jag direkt.

Och så klart min vän med samma glädje för träning och hälsa som jag ;-)
Med frosse dagar och prat om allt mellan himmel och gjord och alltid ett inslag av träning så gör vi varandras dagar kompletta när vi ses.

Och klart vännen som delar samma vardag som jag ex antal timmar i veckan.
Lite jobb, lite chatt, lite träning, lite fokus, lite allvar, lite av allt.

Och sen min kloka kloka vän. Alla dina råd. Tycker verkligen att du är helt fantastisk. Drivande och framåt. Ja, jag brukar nog bara säga att du är fantastisk. Målinriktad.
Önskar att jag hade varit lite som du redan när jag var yngre.

Och så du vännen jag inte sett på säkert 25 år men det kändes som igår ;-)

Sen min kära syster yster så klart. Tänk alla dessa år då hatet överskuggade allt.
Så glad att du finns och att jag idag ifrån mitt hjärta kan säga.
- JAG ÄLSKAR DIG !

Så där. Där har vi alla. Och jag behöver Er alla. ni har platser som fyller mitt jag som skolflicka, festprisse, andlig, singelmamma, träningskompis och  mina blodsband.

Och känner Du inte igen Dig men vet att vår VÄNSKAP är stark.

Bli inte ledsen. Du är INTE glömd i mitt hjärta :-)

 

KRAMAR VERONICA

I WILL KEEP ON DREAMING

Jaha där försvann veckan jag väntat på ganska omärkt.
Och inget av det jag önskat hände.
Fast hoppet finns kvar. En dag till sen får jag ta tag i det.
Jag vill, jag vill sååå gärna. Att det ska va min tur nu.

Har haft ett samtal idag. Bra samtal. Känns så skönt när jag vågar säga mina tankar även om det kan kännas jobbigt. Men jag vill vara öppen och ärlig.
Jag tror att med öppenhet och ärlighet kommer man längre. Inte längst alla gånger. Men längre.
Om inte annat så mår man så mycke bättre själv.
Och självklart ingen ärlighet som sårar nån annan.
Nä, nu handlar det bara om mig själv.
Mina vägar, mina val och mina drömmars mål.

Tror jag lätt kan beskriva mig själv med ett ord.
DRÖMMARE
Drömmarna håller mig uppe.
Drömmarna tar mig framåt.
Drömmarna får mig att må bra.
Men nu vill jag ta alla mina drömmar vidare.
Jag vill uppleva dom så jag kan skapa nya drömmar och mål.

Veckan började med ett  väldigt fint meddelande.
Ett meddelande som fått mig att småle mest hela veckan.
Inte bara för att orden var så fina.
Utan utformandet som det framfördes på.
Enkelt och ett konstaterande .... så det så... :-)
Jag har lagt orden i mitt hjärta och plockar fram dom de dagar som är lite gråare och vips så har jag ett leende igen ;-)

Nu hoppas jag och drömmer om så klart ;-)
Att denna veckan bjuder mig på både inspirerande möten och givande samtal.
Jag är redo ... Let My Dreams Come True ...

Vilket ord beskriver DIG bäst just nu ?

Och DU !!!

SLUTA ALDRIG DRÖMMA

Kramar Veronica

 

 

VECKAN JAG VÄNTAT PÅ ÄR HÄR!

Känns som kommande vecka är den mest avgörande i mitt liv någonsin.
Så är det ju säkert inte. Men ett positivt besked är VÄLDIGT viktigt för mig nu!
Jag tror att det blir bra. Men vågar inte tro av rädsla att braka samman vid ett nej.
För då vet jag inte längre hur jag ska komma vidare.
Visst har jag planer. Men de planerna vill jag ta med mig in på den nya vägen som jag nu hoppas öppnar sig. Jag vill, jag vill, jag vill såååå gärna!!!

Jag rensar här hemma. Känns skönt.
Det känns som man tömmer själen samtidigt från all skit.
Slänger ut och köper nytt. Snart ska det målas :-). Allt ska falla på plats. Allt som jag kan styra över ska jag fixa. Och så hoppas jag att även det jag INTE kan styra fullt ut över också fixar sig.

Ordning och reda inifrån och ut. NU är det dags !
Jag är redo för flera nya vägar.
Men minst redo för den väg jag mest av allt saknar KÄRLEKEN !
Jag är inte redo. Även om jag önskat och försökt intala mig själv att jag var det.
Först måste jag rensa. Rensa mitt hem, min kropp, min hjärna, min själ och mitt hjärta. Rensa så jag senare är 100 % redo att ta in någon i mitt liv.
Så vi kan LEVA LYCKLIGA I ALLA VÅRA DAGAR ;-)

Tänker på Dig så klart. Tycker ju om Dig.
Tomt att inte kunna dela med mig av mitt liv till Dig. 
Att inte få höra om ditt liv. Tänker på dina föräldrar.
Försöker undvika ordet saknar. Men det är svårt.
Klart att jag saknar den person som kom att betyda så mycke för mig så snabbt.
Skulle va konstigt annars.
Och jag hoppas att Du fortfarande vet att jag finns här om du behöver mig.
Inte som flickvän. Utan jag finns här som vän. För att jag bryr mig om Dig.

Even though you aren´t mine

I hope with all my heart

That you´re doing just fine

 

Can´t get you out of my head and mind

And in the future I hope

You my road will find

 

So that we can be happy together

Side by side

Live our lives forever and ever

 

Veronica

 

 

 

VILKEN VÄG SKA JAG VANDRA PÅ ?

VILKEN VÄG SKA JAG GÅ ?

 

Facebook vara eller icke vara.

Några fina vänner idag sa.

Men du, blockera de som stör Dig.

Så nu är det gjort. Och några får vara kvar men jag hoppas att mitt budskap ändå gått fram.

 

Facebook för mig är ju gratis reklam för mitt lilla företag 

Vera Mind Your Life *

En länk där jag kan hålla kontakten och uppdatera mina atleter om Söndagsträningen.

En länk där jag lätt kan skicka iväg en tanke till mina fina vänner.

Och säkert många många andra saker.

 

Ber om ursäkt om mitt förra inlägg var stötande för någon.

Tråkigt, bittert och otacksamt.

 

Men jag har så mycke i mitt lilla huvud och vill alltid göra rätt.

Jag vet att det är ingen mer än jag själv som sätter pressen.

Men, det blev förmycke då man inte accepterade min tystnad.

Till slut visste jag inte vad jag skulle skriva.

 

Känslan fick mig att tänka på Dig igen.

 

"LEAVE ME ALONE"

 

Kanske var det så du kände till slut när jag skrev.

Kanske visste du inte hur du skulle säga det.

Och jag vet att du sa du behövde tid.

Tid att få va ensam. Få va ledsen. Att få sörja. Drömma.

Sakna. Grubbla om det som varit och det som hänt. 

Jag trodde jag förstod. Men tog ändå fel steg. Om och om igen.

Och det blev tyngre och tyngre för Dig när du inte kunde svara från ditt hjärta.

Tror jag förstår ännu mer nu.

Precis som du behöver egentid att bara vara i din sorg.

Så känner jag att jag behöver egentid i min saknad av Dig.

För att läka och komma vidare.

 

Vägar tar slut. Och ibland kommer vägarna till ett vägskäl. En korsning där jag inte vet vilken väg jag ska ta. Ibland tycks jag hamna i en rondell och allt snurrar och jag upplever saker om igen som jag redan tycker att jag valt att köra ifrån.

Men just nu är nya vägar på väg att byggas. Och jag hoppas att grunden är bra. Att vägen är stabil och leder mig rakt och säkert vidare mot nästa mål. Och jag hoppas att jag denna gången väljer rätt väg att vandra på.

Jag har kunskaper och erfarenheter som jag vill bygga vidare på. Jag är redo.

 

Och mitt i dessa vägskäl kommer känslan av Kärleken till Dig

Kanske våra vägar korsas en vacker dag

 

Men just nu... är det dags att gör drömmar till VERKLIGHET!

 

 

 

 

 



VERKLIGHETEN / FACEBOOK

Så, nu känns det mer som jag skriver dagbok till  mig själv.
Har stängt ner Facebook då det tog alldeles för mycke energi av mig.

Alla dessa människor. Jag vet att ni vill så väl.
Men det blev alldeles för mycke.
Facebook är inte verkligheten!
En Cybervärld som många försvinner i och målar med himmelska färger.
Orden: Hur mår du? Tänker på Dig. Kram. Vill du grilla. Ta en kaffe. Gå på bio. Ring en dag.
Finns här för Dig. Sötnos. Pling, pling, pling i chatten!!!!!!!!
Fina ord och meddelanden men det höll på att göra mig galen!!!!
Jag vill bara få vara.
Och jag känner ett tvång att svara :-(
Kanske inte så Ni menar men...
När jag sen inte svarat så kommer ju frågan.
Hur är det? Vad gör du? Ring om du vill prata osv osv...

Ibland vill jag bara SKRIKA rakt ut!
JAG JOBBAR !
JAG FÖRSÖKER SOVA !
JAG TRÄNAR !
JAG ÄR PÅ VÄG TILL .....

Jag sitter inte på Facebook 24 timmar om dygnet.
Jag har ett VERKLIGT LIV också.
Jag ligger heller inte i sängen o deppar hela dagarna.
Även om man kanske kan tro det.
Snälla ni. Jag är inte alldeles ensam. Jag har vänner som står mig RIKTIGT nära.
Som jag vet att jag kan ringa mitt i natten om jag skulle behöva.
Alla vänner som finns på FB kan jag visst kalla Fb vänner.
Men vänner In Real Life är dom jag vänder mig till om jag vill grilla, ta en kaffe.
Som jag INTE dricker. Tränar med. Tar promenader med. Ringer till mm mm
Det finns så mycke att göra. Så många måsten och den lilla tid jag får över ger jag åt de människor som står mig närmast.

Jag måste nog be om ursäkt för mitt sociala jag också.
Som tycks uppfattas flirtigt. Suck !!!
Jag borde lära mig. Har ju hört det tusen gånger.
Att jag är flirtig! Men jag försöker ju bara va trevlig och social.
Social = Flirtig i alla fall i Sverige.
Att jag tar dig på armen eller ger Dig en kram innebär INTE att jag vill hoppa i säng med DIG!
Och om jag skrattar och ler är det INTE för att flirta utan bara för att jag är glad och kanske tyckte du var rolig. Men bara för att jag är glad och tycker Du är rolig innebär det INTE att jag vill ha ett förhållande med DIG.

Låter jag bitter?
Borde vara glad att det finns så många som bryr sig om mig.
Men just nu vill jag bara få ha lugn och ro.

Jag saknar någon jag tycker om.
Som betyder väldigt mycke för mig.
Han upptar inte mina tankar.
Men han upptar hela mitt hjärta och min själ.
Och ingen annan kan ta den platsen.
Inte just nu i alla fall.

"Finns nån i mitt hjärta som slagit sig till ro

Kom tillbaks du fina låt vår kärlek gro"

 

Var rädda om varandra

Och lägg den tid du har på Dem som ligger närmast Ditt hjärta

 

Kramar Veronica

I VÄNTANS TIDER ;-)

Känns som jag länge levt i väntan på en annan tid.

En lycklig tid.

 

• I väntan på den stora kärleken.
• I väntan på nytt jobb.
• I väntan på att hitta mig själv.
• I väntan på att få bli lycklig på riktigt.

 

Lycklig över att jag faktiskt har min kropp och mitt liv.
Va lycklig på riktigt med mina barn.
Njuta av mitt hem. Och få va lyckligt kär.
Att kunna ÄLSKA sig själv är alldeles för stort för mig.
Tror det är det för många.
Men jag väntar fortfarande på att kunna tycka om mig själv.
Att kunna va stolt över den jag är.

Och den enda som kan göra något åt allting är JAG!

Just nu känner jag mig lite otacksam mot livet.
Otacksam mot all fina människor som faktiskt finns runt omkring mig.
Har träffat så många fina människor denna sommar.
Underbara människor. Och jag hoppas att Ni känner att jag tycker om Er.
Att jag är glad att Ni finns. Fast jag många gånger inte kan vara mig själv fullt ut.
Jag är glad för de fina orden jag fått, kramar Ni gett mig de fina blommorna och saker jag fått.
Men skulle vilja känna ännu mer glädje över det.
Kan inte riktigt känna att jag är värd allt Ni ger mig.

Mitt sanna jag blockeras.
Jag är på fel plats i många bitar i mitt liv.

Jag hoppas att första pusselbiten och första stora steget kommer denna månad.
10-12 dagar till så hoppas jag veta. Hoppas, hoppas, hoppas !!!!
Jag önskar mer än någonsin att dörren äntligen ska öppnas för mig och leda in mig på rätt väg.
Jag har verkligen gjort allt jag kan för att komma vidare.
Nu måste det väl ändå vara min tur.

Känner mig tom och full av känslor på en och samma gång.
Det enda jag tänker på nu är att hitta ett nytt jobb.
Men jag kan inte hitta känslan.
Jag tänker knappt på Dig.
Men jag känner i hela mitt inre hur Du fattas mig.

Så konstigt att hjärna och hjärta inte sammarbetar alls just nu.
Men ganska skönt ändå.
Orkar inte tänka. Inte på Dig. Inte på den lyckliga framtid jag drömt om.
Nä ingenting förutom nästa steg. Och nästa steg handlar INTE om Dig.
Nästa steg handlar om Mig. Om min självkänsla. Om att hitta rätt väg.
Så jag kan vara den jag verkligen är. Den jag är när jag inte är stressad.
Stressen gör mig till en sämre människa. En sämre mamma.
Till en person jag inte vill vara.

Den gör Mig till någon som inte är Jag !!!

Nu är det är dags att göra ....

VÄNTANS TIDER  till  NUTID !

 

"Fyll inte livet med dagar

fyll dagarna med liv"

Veronica

JAG TÄNKER BYGGA

Jag har satt ut grunden igen.
Ganska motvilligt men jag har satt den.
Nu ska jag bara bygga upp mina murar igen.
Och denna gången högre och starkare än någonsin.

Vill tro att allt har en mening och att det finns så mycke mer
att tro på än det vi kan se.
För några veckor sen tyckte jag att jag fick det största beviset någonsin.
Det finns inte förklaringar till allt.
Och det som hände bevisade att det finns så mycke mer än det vi kan se.
Vilket har givit mig en starkare tillit till livet.

När det gäller relationer som inte tycks va min starka sida.
Vet jag inte riktigt vad det är jag ska lära?
För 4 år sen tog ett uppbrott för mig väldigt hårt.
Trodde aldrig jag skulle tycka om någon så mycke igen.
Eller ens kunna tycka om någon på riktigt.
Jag var trygg länge då. Jag trodde på oss fast det tycktes va OMÖJLIGT!
Jag trodde på oss trots avstånd och våra så olika liv.
Fast jag hade mindrevärdet gnagandes i ryggen både av mina egna tankar och andras ord.
- Han kan få vem han vill. Så vad ska han med Dig till?
Jag var stolt över mig själv som vågade tro på oss.
Som vågade känna mig älskad av Dig trots att du var känd.

I alla år har jag sen trott att det var omöjligt att träffa nån ens i närheten av den person Du var.
Men det fanns fler. Fler som Du. Och jag föll. Lika handlöst igen.
Trots sorg och många års byggarbete av mina murar så lät jag ganska snabbt hugga ner alla murar jag byggt upp. Och i känslan hjälpte jag mer än gärna själv till att hugga ner sten efter sten.
Jag trodde, att om jag gav av mig själv. Blottade mitt inre och lät Dig få veta vem JAG är så fort som möjligt så skulle du kanske springa fortare än nånsin.
Och jag skulle inte behöva bli ledsen igen.
Men du sprang inte! Du gav. Trots Din situation gav du så mycke av Dig själv och jag tänkte som förr. Då måste han ju tycka om mig. Då måste det ju va äkta kärlek ändå trots den situation du lever och befinner Dig i. När våra tankar och ord var så skrämmande lika. Som oskrivna tvillingsjälar.

Och när jag blottat hela mig och öppnat hela mitt hjärta.
Då kom smällen. Vi ses inte mer.
Jag vet att där finns förklaringar.
Och mitt kloka jag förstår.
Men sen finns ju jag, som är sårad och ensam. Lämnad igen. Som inte alls kan tänka klart och förnuftigt. Varför, vad var meningen med detta? Jag har ju lärt mig detta förr. EXAKT samma känsla. Och jag HATAR den.
Vill bara få va ÄLSKAD och ÄLSKA tillbaka.
Blir så besviken på mig själv som lät mig tro och känna.
Jag var ganska säker från början.
Inte ville jag nått med Dig. Men så nuddade du vid mitt skinn då du tittade på mitt armband. Du rörde ju knappt vid mig och ändå.... reaktionen i mig var så stark och den skrämde mig. Varför sprang inte jag?
Trots att ingen relation kan jämnföras med nån annan så jämnför jag.
De var ju så likt. Jag tänkte att nu var hindren inte så stora. Inte 65 mil mellan oss och ingen mer känd än den andra och inga små barn. Så himla dumt att jag tillät mig. Jag visste ju innerst inne att tiden var fel.
Men trodde att om jag gav Dig trygghet och kärlek på vägen så skulle de tillslut bli bra.

Du vet vad jag känner för Dig skrev du.
Och jag borde kunna skriva jag vet att du känner för mig.
Nånstans där bakom dina murar som du byggt upp.
Men jag vet att du behöver dina murar ett tag och att murarna stänger ute både kärlek och känslor.
För bakom Dina murar finns minnena kvar. Vackra underbara minnen. Så vem vill riva sina murar då?
Bakom mina murar var minnena trasiga så jag rev mer än gärna för att släppa in värme och kärlek igen.
Nån dag fina du så kommer du se att Världen utanför fortfarande väntar på att få lysa på Dig och ge Dig värme, kärlek, lycka och glädjen till livet tillbaka.

MINA MURAR IGEN !!!!
med en liten liten dörr som bara du kan öppna.
För jag VET att du har The Key To Happiness

YOU´RE RIGHT HERE

Vaknar och slår upp mina blå ögon.
Slänger av mig täcket. Och ser på min brunbända kropp att visst har jag haft underbart väder på min semester. En sommar som bjudit på det mesta.
Men också en sommar som satte mig på prov igen.
Ja, tänker på DIG.
Imorgon börjar vardagen igen. Min vardag. En vardag precis så "tråkig" som en vardag ska va?!
Tillbaka till vardagen med spruckna drömmar och ett både fullt och tomt hjärta.

Och i framtiden ...
vill jag inte vara utan Dig.
Du vill inte vara utan ......
Finns så mycke jag skulle vilja dela med Dig.
Men som jag vet att du hade velat dela med .....
Allt jag skulle vilja berätta för Dig.
Men jag vet att du har mycke du skulle vilja berätta för ....
Jag skulle vilja skratta och le med Dig .....
Men jag vet att du vill höra hennes skratt ....
Jag skulle vilja vakna med Dig vid min sida ......
Meddans du skulle vilja somna med henne i dina armar .....
Jag skulle vilja älska med Dig hela natten .....
Men du önskar inget hellre än att få älska  med ......
Jag drömmer om att få kyssa Dina läppar.
Du drömmer om era kyssar ......

Jag sa en gång att jag ALDRIG vill dela Dig med någon annan.
Inte kroppsligt. Men själsligt delar jag mer än gärna ditt hjärta
och din kärlek det vet du.

Önskar bara att vi här och nu kunde

Leva med alla våra sinnen

Komma ihåg gamla

Och skapa nya minnen

Jag väntar.
Men under tiden lever jag vidare mitt liv.
Men du finns med mig i mitt hjärta och mina tankar hela tiden.
Känns konstigt att fast du finns så finns du inte. Inte här hos mig.
Jag hoppas, tror och drömmer om att framtiden ändå blir vår.
När du är redo så kommer jag att vara redo att svara JA på alla de stora frågorna.

IN MY HEART

SISTA VECKAN :-(

Egentligen hör den där ledsna gubben inte hemma här.
För jag njuter ALLT vad jag kan av min sista semester vecka!
Äntligen har jag fått njuta av sommaren så som jag vill :-)
Volleyboll, tennis och lite lite golf ;-)
Så länge jag bestämmer över min kropp och inte min kropp över mig
så vill jag och tänker jag leva ett AKTIVT LIV !
Så himla glad för de senaste dagarna.
Tackar Sebbe som lurar tillbaka mig till brottarmattan. Känns som hemma :-)!
Tackar ALLA som spelat Volleyboll på Dalabadet.
Och Volleyboll laget så klart på Skansens Volleybollturnering Team Lööve !
Sebbe för tennisen. Skit kul! Jo, jag kommer definitivt satsa på att bli tennisproffs ;-)
Och tack Stefan för golflektionen. Krävs dock lite mer träning där.
Tack Linda-Marie för att du tipsa mig om jobb. Hoppas, hoppas!!!
Och sist men inte minst TACK SNÄLLA DU för den underbara blomman.

Och så några ord till DIG !

Jag vill öppna Dina ögon

Så att du kan se

Allt här i livet

Som får Dig skratta och le

 

 

PÅ SEMESTERN SOMMAREN 2014

LIVETS VÄGAR

 

Magen känns alldeles tom nu

Men hjärtat säger - Vänta du

 

Något kan i framtiden hända

Och livets vägar vända

 

Han måste livets vägar förlåta

Glöm inte kärlekens stora gåta

 

Att känna sig sviken av livet så här

Tas ifrån den man Älskar och har kär

 

River upp stora sår i själen man har

Man undrar - Varför ska jag stå ensam kvar

 

När hjärtat sen läkt men ärren finns kvar

Då kanske han kan njuta av den kärlek jag har

 

Veronica

 



EGOISTISK !?

Min egoism de senaste dagarna skrämmer mig själv en aning.
Samtidigt som jag vet att ibland är det skönt att få tänka på sig själv och till och med tycka synd om sig själv lite.
Bara det inte tar över och varar för evigt.
Det är okej att ha mindre bra dagar också. Det är väl precis så det ska va genom livet. Annars kan man ju aldrig njuta lite extra av de där dagarna som faktiskt är bra.

Jag vet att denna gången handlar det inte om mig.
Det handlar om att Du ska hitta tillbaka till livet.
Att Du ska få må bra igen.
Och det är ju faktiskt det jag mest av allt önskar.
Att Du ska få må bra och bli lycklig igen.
Du har ett underbart leende och jag hoppas du hittar det snart igen.

GÅRDAGENS DAGDRÖMMAR

Solen värmer min kropp.
Vinden smeker min kund.
Ligger på stranden och låter fantasin skena iväg.
Vad vore livet utan drömmar och fantasier?
Tänker inte stoppa den.
Vill inte stoppa den.
Eller jo, ibland vill jag.
Jag vill ju innerst inne göra mina fantasier och drömmar till verklighet en dag. Och av rädsla att det aldrig kommer bli så, så funderar jag ibland på hur jag ska kunna stoppa de där tankarna som skenar iväg.
Men idag, idag tänker jag fortsätta måla mina drömmars värld.

Jag bygger ett luftslott fyllt av lycka, kärlek, längtan, ömhet, närhet, gemenskap och skratt.

Drömmer om att jag en dag ska få uppleva allt det där med någon som älskar mig och som jag får älska oändligt tillbaka.
Att få vakna på morgonen.
Vända mig om och sträcka ut min arm för att nå Din varma kropp.
Stiga upp med ett leende på läpparna och mötas av morgonsolens strålar som letar sig in genom fönstret.
Ta en varm dusch i min ensamhet innan du vaknat till och upptäcker att jag är borta. För att minuten senare göra mig sällskap ...

ÄLSKAR ATT DRÖMMA MIG BORT ;-)

I SOLENS VÄRME MED DIG !

 

Vi ligger på stranden

I solens varma sken

Jag tar Dig i handen

Lägger på min kropp så len

 

Jag smeker ditt bröst

Kysser Dig på magen ner

Hör din hesa röst

- Snälla ge mig mer

 

Du ligger nu helt naken

Bedjandes om mer

Du undrar om du är vaken

När jag ger Dig allt du ser

 

Sätter mig sakta gränsle över Dig

Du väntar med tunga andetag

Så viskar jag tyst - Ta mig

Hela din uppenbarelse gör mig svag

 

Vi reser oss från sanden

Går mot havet ner

Håller Dig hårt i handen

Vill bara ha mer

 

Vi står i det kalla vattnet så grönt

Jag kryper tätt intill din barm

Åhhh, det är så skönt

Du är så underbart varm

 

Veronica

 

FRAMTIDEN ....

Alla dessa känslor som bubblar upp genom livet.
Många så överväldigande så man inte vet var man ska göra av dom.
Glädje, sorg, kärlek, hat. förtvivlan, passion, lycka, längtan och oändlig saknad.

Drömmer om en framtid.
Jag vill inte leva min framtid i ensamhet.
Jag vill dela livets alla stunder med någon.
Mina framtids drömmar har skrivits om många gånger nu.
Och snart tror jag inte att manuset går att redigera mer.
Nä, snart slänger jag manuskriftet och stannar i min ensamhet.

 

ÄR RÄDD FÖR ATT ÄLSKA

MEN, ÄNNU RÄDDARE FÖR ATT ALDRIG BLI ÄLSKAD

Kärnfamilj - raderat.
Gifta mig ung och vacker - raderat
Drömmer fortfarande om ett hus vid havet.
Om att vakna med den jag älskar varje morgon.

Jag vill leva mitt liv nu.
Jag vill vara lycklig nu.
Vill vara älskad nu.
Få älska nu.

Jag vet inte hur morgon dagen ser ut.
Kanske alldeles alldeles underbar.
Men om den inte är alldeles alldeles underbar.
Eller om morgon dagen aldrig kommer?
Då vill jag ha levt här och nu IDAG !

Men så enkelt är inte livet och jag väntar gärna på kärleken.

För jag tror att kärleken är DU !

Vill Ha Dig Nära Mig

 

Tycker om Dig så mycke

Mer än jag kan förstå

Ibland tänker jag

Jag borde låta Dig gå

 

Vill skydda mig från kärlek

Rädd att mista Dig

Vill bara vara älskad

Få ha Dig nära mig

 

Men min känsla är för stark

Har svårt att släppa nu

Tänk om framtiden

Är Jag & Du

 

Veronica

I MINA DRÖMMAR

Om du hade varit här hos mig
Skulle jag smeka hela Din kropp
Avslöja mina drömmar om Dig 
Smeka Dig från tå till topp

Viska små hemlisar i Ditt öra 
Kyssa och smeka Din kind
Berätta vad jag med Dig tänker göra
Tills du andas som en mild sommarvind .... ;-)

VAD ÄR KÄRLEK ?

Nog vet jag vad kärlek är... i alla fall ibland.
Jag vet vad kärlek är till mina älskade barn.
Till min fina katt Simson.
Och till alla mina söta vänner.

Men den där så kallade STORA kärleken?
Den där ÄKTA kärleken?
Den där kärleken att få vara ÄLSKAD och SAKNAD av någon som bara vill ha Dig nära.
Så nära som du inte ens kan komma.
Några gånger i mitt liv har jag trott att jag funnit DEN DÄR kärleken.
Men alltid har det visat sig att jag haft fel.

Vill så gärna tro att det finns nån mening med allt.
Att det finns nån mening med livet.
Att det finns någon för alla.
Att det finns ett öde.
Jag vet att ödet i så fall är grymt ibland.
Och man inte riktigt kan förstå vad meningen ens ska va då.
Men jag vill ÄNDÅ tro på ödet. Det känns som det är det enda som kan ge mig TRO och HOPP.
Att jag kanske kanske kan få uppleva KÄRLEK till slut.

Igår var en TOPPEN DAG - KVÄLL - NATT !

Underbara vänner, god mat, god dricka, härlig musik och att få va 20 år igen ;-)
Dock 30 när jag vaknade sen ;-)
Varför är inte alla dagar så där. Så klart för att man inte värderat dom lika mycke då.

Men jag lovar.
Om jag bara får träffa den där UNDERBARA KÄRLEKEN.
Så ska jag värdesätta den dagligen resten av mitt liv.
Trött på ensamhet. Trött på att inte betyda mer för någon.
Att inte ha någon som betyder allt för mig.
Att inte få somna i "Din" famn.
Jag vill vakna upp med "Dig" vid min sida.

Jag har nyckeln till KÄRLEK men jag kan inte hitta låset.

Eller kanske har jag hittat låset men inte lyckats låsa upp?

KÄRLEKS GRUBBEL

 

Semester ger tid att grubbla

Går mest runt i min egen bubbla

 

Tänker och saknar

Vill se Dig när jag vaknar

 

Liggandes i sängen min

Drömmer om att i framtiden vara Din

 

Men jag vaknar och sängen är tom

Säger till mig själv -Sluta drömma, du är ju för dum

 

Då kommer tankar jag inte vill ha

Varför skulle de ens kunna bli du och ja´

 

Känslor som säger Du är alldeles för fin

För att faktiskt nånsin kunna bli min

 

Men än tänds mitt hjärta när jag Dina läppar ser

Jag vet att du önskar de kunde le lite mer

 

Hoppas kunna ge Dig skrattet och kärleken åter

Men det kommer bara gå om Du livets vägar förlåter

 

Veronica

JAG SÅG DIG INTE FÖRST...

 

Jag såg Dig inte först.

Jag tittade inte efter vem du var.

Månader gick, vi sågs.

Men, jag såg Dig inte först...

Veckor gick, vi sågs.

Men, jag såg Dig inte först...

Men så plötsligt såg jag Dig.

Månader har gått.

Och nu vill jag se Dig hela tiden.

 

Men mest av allt.

 

Jag vill att DU ska se Mig.

Samtidigt skrämmer det mig.

Vet ju inte vad du ser.

Vad ser du?

Ser du mig där inne?

Ser du samma som jag ser när jag tittar mig i speglen?

Ser du mer?

Ser du Mig?

 

MEN, JAG SER DIG NU !

JAG VILL BARA ....

Finnas här om Du behöver mig.
Fast jag vet att Din ensamhet är viktig och läkande.
Men när livet ännu en gång gör ett hastigt drag.
Så pjäserna faller omkull.
Då är man kanske inte så stark i sin ensamhet?!
Jag vet inte.
Jag vet bara att Du får uppleva alldeles för många tuffa bitar i livet just nu.
Och alldeles för nära och lika varann.

Jag vill berätta igen.
Att jag finns här!

Men VÅGAR INTE bryta Din ensamhet.
VILL INTE bryta Din ensamhet.
Tänk om den faktiskt är läkande.

Men VÅGAR INTE heller låta bli.
VILL INTE låta bli.
Tänk om den inte är läkande.
Tänk om du behöver mig nu?!

Vill inget hellre än att du ska läka.

Ibland är man otillräcklig.
Ibland känner man sig otillräcklig.

Och just nu är jag båda.

Vet inte vad jag kan göra.
Vet inte vad jag bör göra.
Vet inte vad jag inte bör göra.

Jag vill bara....

FINNAS DÄR !

KÄRLEK & SORG

 

Tänker på Dig

och oron gror

Vet att smärtan

är oerhört stor

 

Vill krama Dig hårt

Kunna läka din själ

Så du blev hel igen

Vill Dig bara väl

 

Om du behöver mig

I sorgen du bär

Kommer jag finnas vid din sida

Om ej närvarande där

 

Ett samtal bort

Några rader kan skrivas

Ljuset det finns

Och smärtan kan fördrivas

 

Skulle kunna säga alla kärlekens ord

Men som jag förut skrev

Jag finns här på vår jord

Ingen stress och inga krav

 

Vill låta tiden gå

Så du hinner med dina tankar

Vill ge Dig livet tillbaka

Så du inte ständigt går och vankar

 

Fram och tillbaka

Rädd för nästa steg

Snart är det dags att vakna

Visa livet - Jag är inte feg

 

Visa att du vill leva

Livet fullt ut

Bära med Dig din kära

Till ditt liv är slut

 

Men på vägen du vandra

Måste du våga leva igen

Skratta med andra

Och Älska en vän

 

Veronica