I VÄNTANS TIDER ;-)
Känns som jag länge levt i väntan på en annan tid.
En lycklig tid.
- I väntan på den stora kärleken.
- I väntan på nytt jobb.
- I väntan på att hitta mig själv.
- I väntan på att få bli lycklig på riktigt.
Va lycklig på riktigt med mina barn.
Njuta av mitt hem. Och få va lyckligt kär.
Att kunna ÄLSKA sig själv är alldeles för stort för mig.
Tror det är det för många.
Men jag väntar fortfarande på att kunna tycka om mig själv.
Att kunna va stolt över den jag är.
Och den enda som kan göra något åt allting är JAG!
Just nu känner jag mig lite otacksam mot livet.
Otacksam mot all fina människor som faktiskt finns runt omkring mig.
Har träffat så många fina människor denna sommar.
Underbara människor. Och jag hoppas att Ni känner att jag tycker om Er.
Att jag är glad att Ni finns. Fast jag många gånger inte kan vara mig själv fullt ut.
Jag är glad för de fina orden jag fått, kramar Ni gett mig de fina blommorna och saker jag fått.
Men skulle vilja känna ännu mer glädje över det.
Kan inte riktigt känna att jag är värd allt Ni ger mig.
Mitt sanna jag blockeras.
Jag är på fel plats i många bitar i mitt liv.
Jag hoppas att första pusselbiten och första stora steget kommer denna månad.
10-12 dagar till så hoppas jag veta. Hoppas, hoppas, hoppas !!!!
Jag önskar mer än någonsin att dörren äntligen ska öppnas för mig och leda in mig på rätt väg.
Jag har verkligen gjort allt jag kan för att komma vidare.
Nu måste det väl ändå vara min tur.
Känner mig tom och full av känslor på en och samma gång.
Det enda jag tänker på nu är att hitta ett nytt jobb.
Men jag kan inte hitta känslan.
Jag tänker knappt på Dig.
Men jag känner i hela mitt inre hur Du fattas mig.
Så konstigt att hjärna och hjärta inte sammarbetar alls just nu.
Men ganska skönt ändå.
Orkar inte tänka. Inte på Dig. Inte på den lyckliga framtid jag drömt om.
Nä ingenting förutom nästa steg. Och nästa steg handlar INTE om Dig.
Nästa steg handlar om Mig. Om min självkänsla. Om att hitta rätt väg.
Så jag kan vara den jag verkligen är. Den jag är när jag inte är stressad.
Stressen gör mig till en sämre människa. En sämre mamma.
Till en person jag inte vill vara.
Den gör Mig till någon som inte är Jag !!!
Nu är det är dags att göra ....
"Fyll inte livet med dagar
fyll dagarna med liv"
Veronica

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar